Tänk tanken att Norrbotten skulle redovisa den största sysselsättningsökningen i landet.
Tänk tanken att Norrbotten fick uppleva en investeringsboom både inom industri, handel och tjänstesektor.
Tänk tanken att det kommer positiva signaler från stora delar av länet.
Det är dags att tänka tanken för Norrbotten upplever en högkonjunktur. Tankarna har blivit verklighet. Jag tror knappast att någon i dag yrkesaktiv har varit med om ett sådant drag i Norrbotten som både har bredd geografiskt och branschmässigt.
Nästa år spår länsarbetsnämnden 2.000 nya jobb i Norrbotten och med de stora pensionsavgångarna fram till 2015 kommer det att finnas ett sug efter arbetskraft. Det känns riktigt, riktigt bra för en norrbottning just nu.
Jag har tidigare varit kritisk till dem som ansett att vi ska ägna mycket tid och kraft åt att försöka förändra bilden av Norrbotten. Jag förfäktar fortfarande idén att vi ska koncentrera oss på att skapa bättre resultat i stället för att lägga ned tid på att få andra att tycka bra om de resultat vi hittills presterat.
Det enda vi har kontroll över är nämligen vad vi själva presterar. Vad andra tycker är svårare att ändra på. Det är som när det strular i familjen. Det är enklare att börja förändra sig själv än att börja med alla andra.
Men jag hoppas verkligen att draget i den norrbottniska ekonomin får genomslag i våra riksmedier. Det här är värt att skriva om. Det är ett nytt läge som kan förändra bilden av Norrbotten. Hoppsan! Nu var också jag där.
Vi ska verkligen glädja oss åt optimismen men vi får definitivt inte slå oss till ro och på något vis bli nöjda med den första högkonjunkturen i mannaminne. Vi måste alla ställa oss frågan hur vi minimerar effekterna av nästa lågkonjunktur och bygger upp näringslivet för långsiktig tillväxt.
Bakom de positiva siffrorna skymtar fortfarande ett antal strukturella problem eller låt oss säga utmaningar, för att behålla det positiva anslaget.
Senast i torsdags pekade landstingets regionala beredning på ett antal frågetecken som ansvariga inom näringsliv och politik måste reda ut.
De lyfter fram flera viktiga frågeställningar och framför också kritik. Det handlar bland annat om tekniska universitetets relation med företagen och Luleås betydelse som tillväxtmotor för regionen.
Själv tycker jag att kritiken rymmer flera bottnar. I beredningen ställs flera intressanta frågeställningar:
Har näringslivet för stora/felaktiga förväntningar på universitetet eller har universitetet varit otydligt med att förklara sin roll och uppdrag gentemot näringslivet?
Kan den lokalpatriotism som finns i kommunerna motverka Norrbottens gemensamma utveckling och tillväxt?
Jag tror att svaret är ja på dessa frågor. Men det svåra är inte att besvara frågan utan att klargöra hur man går vidare.
För mig klingar den ständiga kritiken mot universitetet en aning falskt. Det är lätt att någon annan, någon annanstans, alltid kan göra mer. Det är lätt för näringslivet att ge den kritiken och oerhört svårt för universitetet att försvara sig eftersom företagens behov är i det närmaste oändligt.
Å andra sidan får detta inte vara en ursäkt för att vår finaste utbildningsanstalt inte gör sitt yttersta för att bidra till en god samhällsutveckling. Det duger inte att biltestbranschen i Arjeplog och Arvidsjaur har vänt sig till Umeå med bättre resultat som följd.
Slentrianmässigt får också Luleå kritik för att inte vara tillräckligt stark tillväxtmotor för länet. Det är glädjande att alla partier i den regionala beredningen för fram denna önskan om en stark tillväxtmotor eftersom då verkar det också finnas en bred samsyn för att länets residensstad ges utrymme att växa.
Inte på bekostnad av, utan tillsammans med, övriga norrbottniska orter.

Trevlig helg