- Jag har flyttat från Svartöstaden ett par gånger, men jag har aldrig sagt upp förstahandskontraktet. Det har alltid funnits ett sug att komma tillbaka hit, förklarar Kalle Nyman, svartöstassare sedan barnsben.

 

Vid en snabb anblick tycks stadsdelen vara svårt nedgången och underhållet kraftigt eftersatt. I skuggan av den hotfulla siluetten från masugnen på SSAB ser bebyggelsen ut att vara tagen från en svensk långfilm från mitten av seklet.

 

Alla känner alla
Ingenting kunde vara mer fel för just nu pågår en förnyelse av den stadsdel i Luleå som fått benämningen riksintresse för kulturmiljövård och det är en förnyelse som är både positiv och negativ. Rädslan för att huspriser och lägenhetshyror ska skjuta i höjden gör att svartöstassarna förordar en renovering med eftertanke.

 

- Det är viktigt att bevara chansen för alla som vill bo här och det gäller såväl ekonomiskt som socialt. Styrkan med Svartöstan är känslan av att alla känner alla och det ger i sin tur en säkerhetskänsla, säger Matilda Eriksson som har bott i stadsdelen under 2,5 år.

 

Kalle Nyman ser sitt Svartöstan sakta förvandlas från en hårt nischad stadsdel till en stadsdel för alla.

 

- Det är aldrig nyttigt att bo i en skyddad verkstad, men även om själen förändras tror jag att det är viktigt att den speciella kärnan bevaras. Det får inte bli så att gamla kåkar rivs för att nya ska få plats.

 

Tufft kulturarbete
Från början fungerade Svartöstaden som en stadsdel för arbetare vid järnverket, men sakta har den bilden av platsen förändrats. Under några år var inflyttningen av kulturarbetare stor och många från den invandringen finns kvar än i dag, men nu fylls det också på med människor som söker lugnet nära stadskärnan.

 

- Jag håller själv på med musik och vet av erfarenhet hur tufft kulturarbetare har det ekonomiskt därför skulle det vara önskvärt att någon tar på sig att renovera till exempel Järnets Kåkar till ett traditionellt svartöstaboende det vill säga billigt och funktionellt, förklarar Nyman.

 

Vikten av lågprisboende gör sig än mer påmind när huspriserna i den nyaste delen av Svartöstaden klättrar upp emot fem till sex miljoner. För sedan det nya kvarteret på Svartöbrinken byggdes har en sorts svartöstassare kommit till.

 

- Det är inte så enkelt att integrera de nya på brinken. Vi som bor i den gamla delen har en annan sorts närhet och vänskap, tycker Eriksson.

 

Även om Svartöstaden i dag har skola (1-6) och dagis så är det ingen självklarhet att de finns. För mer än en gång har verksamheten hotats och en flytt till någon av Örnäsets skolor legat på lut. Det är dock inte världens enklaste sak att ta något från arbetarkvarteren vid järnverket och flytta iväg det någon annanstans.

 

Gamla husfasader
- Skolan är väl inte helt och hållet en förutsättning för en överlevnad, men den är definitivt viktig. Just nu finns också många småbarn här och ännu fler är på väg så vi kommer inte frivilligt släppa ifrån oss skolan. Styrkan hos oss är byakänslan och "Blackis" för här kan vi snabbt samlas och prata om alla viktiga frågor som dyker upp. Det går helt enkelt inte att trixa med oss, säger Matilda Eriksson.

 

Trots närheten till centrala Luleå så ger Svartöstaden en känsla av att vara helt egen och gamla husfasader trängs längst de smala gatorna inne på själva området. Precis den känslan vill också de flesta svartöstassare bevara som sin del av Luleå.

 

- Det här är min rot, här får min familj allt. Jag växte upp här och kunde cykla runt själv väldigt tidigt och nu får min son Ragnar göra samma sak för här har vi så mycket vänner så att det alltid finns någon som ser barnen. Det är en trygghet som inte går att byta ut mot något nytt, säger Kalle Nyman och leker vidare med sin son.

 

Vi skriver 2010, men vi hade precis lika gärna kunnat ha skrivit 1960. För huvuddelen av Svartöstaden är precis lika genuin nu som då.